Det har hänt en hel del sen jag senaste uppdaterade blogg, har tyvärr inte haft tid för bloggeb nu när Nermin och Sandra är här. Det har varit så himla skönt och roligt att ha mina två bästa vänner här. De åker tyvärr hem på söndag men vi har en helt fantastisk helg framför oss som kommer spenderas i staden som aldrig sover. 

 

Nu ska jag ta vid där jag slutades sist, 4th of July blev kanske inte riktigt lika kul som väntat. Vi åkte in tidigt till Philly för att äta en god lunch på Parc, brödet där var det godaste brödet jag någosin har ätit, det var nog höjdpunkten på dagen. Sen skulle vi ta oss till art museum och rocky trapporna men allt var avspärrat pågrund av konserten som skulle börja senare. Själva konserten var bra men man såg inte så mycket, hade nog varit bättre att stannat hemma och sett det på tvn. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig på att ha kul för jag brydde mig för mycket om andras problem. Folk stod med småbarn som grät och höll för öronen eftersom ljudnivån var väldigt hög, varför går man dit med barn som bara är några månader gammal? Många människor var också väldigt otrevliga om man råkade röra dem, och en kvinnan med ett barn tog till och med fram en kniv för att folk inte skulle komma nära. Stämmningen var ganska obehaglig och folk rökte gräs överallt och kom fram och frågade oss om vi hade gräs. Någon trodde att de såg Nicki Minaj i publiken och alla började spriga efter "Nicki Minaj" och välte ner alla säkerhetsstaketen. Kvällen avslutades med fina raketer över art museum och fyra sovande tjejer på tåget hem. 

 

Resten av helgen spenderade vi i New York och Williamsburg. Det blev en hel del shopping för min del, och nu har jag lovat mig själv att det får vara nog, det går inte att jag shoppar mer för jag kan inte ta hem allt. Vi hann också med en rolig utgång med bästa musiken på Avenue. Helgen avslutades i Williamsburg med utsikt över New York.

Firade även 11 månader i USA i lördags och jag har insett att jag bara har ca fyra veckor kvar. Igår när jag hade slutat jobba kom Jack in på mitt rum och frågade om jag kunde lägga honom istället för hans mamma och jag sa självklart ja. När jag lade honom så var min värdmamma fortfarande i rummet och med tårar i ögonen säger hon Emma I don't want you to leave. När vi gått ut från Jacks rum står vi båda två och gråter. Hon säger att hon tycker jag har varit så duktig med båda barnen även om fast de kräver så olika saker Will var bara två månader när jag kom hit och Jack två år. Men vi bestämde att vi inte ska spendera de sista veckorna gråtandes utan njuta av den lilla tiden som finns kvar. Idag berättade min värdmamma att Jack hade sprungit ut ifrån sitt rum för han ville ha mig men jag var och hämtade Sandra och Nermin på tågstationen för de kom hem ifrån Washington D.C. igår. Så da han till henne I really like Emma, naww mitt hjärta smälte lite när Jenn berättade det för mig. Hur ska jag kunna lämna min underbara värdfamilj? Jag kommer se ut som en svullen gris när mamma och pappa hämtar mig på Kastrup för jag kommer gråta så mycket. Men som sagt så ska jag njuta av tiden som vi har kvar. Ursäkta för min roman men svårt att sammanfatta allt som har hänt...

 

Här kommer lite blandade bilder, det kommer fler när jag fått dem av Sandra 

 

Vår goda mat på Parc